Lhasa apso Från världens tak, Tibet och den förbjudna staden Lhasa och dess omgivning kommer denna ras. Från höjder över 8.000 meter i kargt, hårt klimat med stora skillnader i temperaturen har denna ras utvecklats. Dess långa dubbla päls skall skydda mot den pinande vinden och kylan och även isolera och skydda mot värme. Den långa luggen som faller ner framför de mandelformade ögonen skall skydda ögonen från det starka solskenet som blir bländande mot det vita snötäcket. Det tjocka håret mellan tassarna håller tassarna varma och skyddade. Rasens historia är förhöljd i dunkel liksom Tibets historia. De historiska dokument som fanns bevarade i Potala palatset flyttades eller förstördes vid den kinesiska ockupationen och har därmed inte återfunnits. De finns dock dom som hävdar att rasen existerade 800 år f Kr. Rasen har haft många namn. Tibetanarna själva kallar den Seng Kyi - lejonhunden, p.g.a dess likhet med ett lejon. Men andra namn är Abso Seng Kye. Det finns bevis för att Dali Lama gjorde till vana att skänka små hundar till de kejserliga hoven i Kina, ända till det kinesiska rikets undergång 1908. Dessa små hundar var “lejonhundarna”. Buddismens högsta symbol, det mest fruktade av alla djur. Apsons uppgift är att agera vakthund och med ett bestämt och kort woff tala om att någon närmar sig. Rasen får inte förknippas med någon “skällighet” utan snarare en klar värdighet i sitt varningsskall. Deras utmärkta hörsel har gjort dom ovärderliga som “vakthundar”. När ovälkomna närmat sig, så har man kunnat släppa de tibetanska mastiffarna, som legat utanför huset, för att försvara sig mot de ovälkomna gästerna. Ett ovärderligt samarbete i dessa isolerade trakter. Denna hund kunde inte köpas men då och då skänktes de bort, gärna i par, till dignitärer som besökte klostret. De första exemplaren kom till England så tidigt som 1854, men vann tydligen inte tillräcklig uppmärksamhet. I början av 1900-talet tog Younghusbandexpeditionen med sig flera små tibetanska hundar tillbaka till England. I denna expedition ingick överste Bailey som kom att spela en avgörande roll för lhasa apson etablering i västvärlden. Det har rått stor förvirring när det gäller rasens namn och ett faktum är att få raser har haft så många namn som just lhasa apson. Några exempel är; tibetansk pudel, pudel terrier, apso, lhasa terrier, tributhund, lhasa lejonhund, tibetansk tempelhund och hapa’rh (dvs knähund). När rasen först kom till England kallades den för Bhutia eller Bhutanese, eftersom den fanns i Bhutan och andra bergsländer som gränsar till Tibet. Den första standarden (gemensam) för de tibetanska raser skrevs av Mr Jacob (regeringstjänsteman i Indien) i början av 1900-talet. Han publicerade en artikel i Kennel Gazette, där han lovordar rasen lhasa apso och då speciellt en tik vid namn Marni. Redan 1902 inser kyrkoherde H.W. Bush (tidig kännare av asiatiska hundraser) att det rör sig om två olika raser; tibetansk terrier och lhasa apso. Men förvirring är fortfarande stor - alla långhåriga tibetanska hundar benämndes vid denna tid Lhassa terrier, trots att de varierade både i storlek och typ. 1906 importerades hanhunden Rapso från Shigatze och han blev rasens första tibetanska champion. Första världskriget sätter stopp för mycket och naturligtvis även så andra världskriget, men under första världskriget höll rasen på att dö ut. Under den här perioden förlorade man sina championrättigheter och naturligtvis, inga utställningar hölls ända till 1925. 1929 dök namnet apso upp för första gången och fem år senare blev benämningen lhasa apso officiellt erkänt av The Kennel Club. 1928 hade paret Baileys importerat flera hundar från Tibet och aveln kunde starta om på nytt. Visserligen hade mrs Bailey startat sin uppfödning, men att få tag på bra exemplar var inte så lätt. 1934 kom Lady Brownrigg tillbaka från Kina med ett par små lejonhundar eller shih-tzu. Man förstår att det rådde stor förvirring när det gäller de östasiatiska hundarnas entré i västvärlden. Lady Brownrigg förstod att hennes hundar tillhörde rasen shih-tzu, men de fick namnet apso vid ankomsten till England. När så shih-tzun ställdes ut för första gången 1933, insåg man att detta var två skilda raser. Med hjälp av den dåvarande ordföranden för Engelska kennelklubben, Mr Croxton-Smith, kom den något högre typen med smalare skalle och längre nos att kallas lhasa apso. Detta namn ändrades i slutet av 1950-talet till tibetansk apso, men 1970 fick rasen sin gamla benämning igen. Det var inte bara storleken man tvistade om vid den här tiden, utan även färgen. En del påstod att en äkta apso är endast goldenfärgad, men man gav med sig till sist och godkände de flerfärgade hundar som man tidigare hade ansett som inte renrasiga exemplar. Andra världskriget blev som sagt mer än svårt. Man parade med det som fanns, vilket resulterade i mycket stark inavel då inget avelsmaterial fanns att tillgå. Trots detta lyckades man att bygga en stam på återstoden av de mer finlemmade stammen i södra England, som även den var säkerligen mycket starkt inavlad. Med importer från USA lyckades dock man återuppbygga rasen. Grundarna i USA var Mr och Mrs Cuttings som 1933 fick ett par lhasa apsos i gåva av Dalai Lama och därmed lade grunden för rasen i USA. Mr och Mrs Cuttings hade deltagit i Rooseveltexpeditionen på 1930-talet. Kennel Hamilton var prefixet. Tyvärr uppstod en lika förvirrad situation som i England. 1936 ställdes en lhasa apso ut för första gången i USA (The Westminister, New York). Lhasa apso tävlade i terriergruppen mellan 1936 till 1955 för att 1956 tävla i “ non-sporting group” där den numera återfinns. 1944 fastställdes namnet lhasa apso i USA. Mellan 1937 och 1950 kom sju hundar till USA med, låt oss säga, tvivelaktig härstamning om dom varit lhasa apsos. Dom var i själva verket shih-tzus, som kom att hamna i lhasa apso linjerna. Dessa avlade man in i den amerikanska lhasa apso stammen. 1965 kom rasen till Sverige. Det var Marianne Baurne (kennel Krysants) som importerade två hundar från England. Marianne som födde bl a upp Tibetansk terrier, tog in Cheska Yang Tru (hane) och Dryhill Tansi (tik). Året efter kom två importer till, Shaggy Wonder Peng Ming (hane) från Belgien och Brackenbury Lhamo (tik) från England. Dessa hundar lade grunden till den svenska aveln. 1967 kom tiken Montsweag Chumulary Chumbi från USA, parad med Rondelay Chuk Tuk. Ett flertal importer skedde under tidsperioden 1965 - 1970 och på det sättet lyckades rasen få sitt fäste i norra delen av Eropa. Under åren fram till i början av 90-talet behövde man inte registrera hela kullen utan kunde själv välja vilka man önskade registrera eller välja att inte registrera. Detta gör att man tyvärr inte har fullständiga kulluppgifter under åren 1965 - 1990. Lhasa apso är en stor hund i litet format. Den ska fostras med mycket kärlek och en fast hand som är konsekvent. ___________________________________________________________ Lhasa apso ras standard: Hemland: England Ursprungsland: Tibet Bakgrund/ändamål: Lhasa Apso har under många århundraden varit en högt skattad hundras som fötts upp som sällskaps- och vakthund i tibetanska hem och kloster. Ras namnet apso betyder på hemlandet Tibets språk "den hårige" och anspelar på rasens karakteristiska rikliga päls. Tidiga exemplar av rasen var alltid mycket observanta och främlingar kunde inte nalkas dem utan att uppmärksammas av de alltid vaksamma hundarna. Än idag är en viss misstänksamhet mot främlingar karakteristisk för lhasa apso. Helhetsintryck: Lhasa apso är en välbalanserad stabilt byggd hund med riklig päls. Den är glad och framåt med ett vaksamt och stabilt temperament men reserverad mot främlingar. Huvud: Huvudet skall ha riklig hårbeklädnad, som faller ner över ögonen kraftig mustasch kind- och hakskägg. Skallen skall vara måttligt smal, tydligt avtagande bakom ögonen inte helt flat, men inte heller välvd eller äppelformad. Rak nos rygg och något markerat stop. Svart nos spegel. Nos partiet skall vara ca 4 cm långt, ungefär en tredjedel av huvudets hängd och inte fyrkantigt. Ögon: Ögonen skall vara mörka, ovala, medelstora och framåtriktade, varken stora och framträdande eller små och insjunkna. Ögonvitan får ej synas i övre eller nedre kanten. Öron: Öronen skall vara hängande med rikligt behäng. Bett: Omvänt sax bett. Framtänderna bör vara placerade i en bred och så rak linje som möjligt. Fullt tandantal önskvärt. Hals: Halsen skall vara stark och väl välvd. Kropp: Kroppens längd skall överstiga mankhöjden och kroppen skall vara välbalanserad och kompakt. Bröstkorgen skall vara väl utvecklad och ryggen plan. Ländpartiet skall vara starkt. Fram- och bakben: Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda. Frambenen raka med riklig hårbeklädnad. Bakdelen skall vara muskulös och väl utvecklad med god vinkling, rikligt hårbeklädd. Bakifrån sett skall hasorna vara parallella och inte alltför tätt tillsammans. Tassar: Tassarna skall vara runda, så kallad kattfot, rikligt hårbeklädda och med starka trampdynor. Svans: Svansen skall vara högt ansatt, rikligt hårbeklädd och väl buren över ryggen men inte spiskroksliknande. Ofta har den en knyck vid svansspetsen. Rörelser: Rörelserna skall vara fria och lediga. Päls: Rikligt täckhår av bra längd, rakt och hårt, varken ulligt eller silkeslent. Måttlig under ull. Färg: Guld, sand, honung, mörkt gråblå, skiffer grå, rökgrå, flerfärgad, svart, vit eller brun. Mankhöjd: Idealmankhöjd för hanhund runt 25 cm, för tik något lägre. Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall värderas i förhållande till graden av avvikelse. Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. OBS: Ras standard inhämtad i Lhasa apso häfte. Historia hämtad från RAS för Lhasa apso.     r Hemsidan © Jeanette Petersson, Foton © Jeanette & Isabella Petersson